Fredrikas Upptåg

Det är såhär att den inte så lilla klumpen jag spenderar alla mina dagar med har blivit en riktig liten busfia. Hon testar ständigt gränserna, gör allt som hon vet att hon ej får göra, för att sedan skratta när man blir arg eller säger åt henne. Innan har hon till exempel ätit bättre än nån annan unge jag kännt innan. Hon blev snarare sur om man är för långsamm att mata henne. Nu har hon ju dock börjat äta mer själv, till mellis tillexempel äter hon alltid en frukt. Jag skalar frukten, ger den till henne - hon tar några tuggor sen slänger hon den på golvet och ser sedan jättenöjd ut när jag får städa upp alls splash den efterlämnar sig. Det spelar ingen roll om man säger "nej nu har du inget mer att äta eftersom du slängt det" eller liknande. Antingen förstår hon ej det eller så låtsas hon att hon ej förstår så vi ska ge henne mer eller nått annat.
En annan sak vid maten är vid lunchen. Då brukar vi mata henne med skeden, om hon ej plockar småbitar själv med händerna, eller så ger vi henne skeden med maten på så stoppar hon in den i munnen. Därefter dock så slänger hon ner skeden på golvet och skrattar. Hasse blev sur för någon dag sen och tittade jättealvarligt på henne och sa att det var sista chansen nu. Hon tog skeden, åt tuggan, tittade sedan på hasse - tog ut skeden utanför bordet och släppte den. Jättetrottsigt lixom bara stirrade på honom. Sedan skrattade hon igen. Saken blir ju inte bättre av att jag ej kan hålla mig för skratt när hon gör så..

Men jag ska ej klaga för mycket, hon är fortfarande (oftast) den goaste lilla klumpen som finns. Hon sover bra, leker bra och lyssnar för det mesta och förstår bra om man ber henne göra någonting eller så. Gosgosig är hon oxå, lutar alltid huvudet emot ens ben och mywser.

Sötan, har alltid fötterna korsade, när hon äter, sover, chillar ^^